Så var sista kvällen kommen. Ett stopp vid Thingvellirs utsiktplats, med fantastisk utsikt över nationalparken fick bli sista stoppet innan Reykjavik. Sen hoppade vi på Reykjavik excursionbussen för sista gången.

Bussresan tillbaka var inge rolig, och det blev inte bättre av att vi inte visste var fan hotellet låg när vi anlände till Reykjavik. Yrade runt med vårt hem på ryggarna och fick gå typ 1,5 km extra för vi gick åt helt fel håll.

Vi checkade in på hotellet och fick nycklarna till vårt rum - bäddsal för killar och tjejer, 12 pers.

När vi gick in där kände jag mest wtf gör jag ens här, ville bara ut i de vilda igen! Stämmingen där inne var inte alls som jag trodde, sjukt dämpat och dystert. Vi tog vad vi behövde sen knallade vi ut för att köpa mat. Låg en affär granne med hotellet, köpte på oss lite blandat gott sen satte vi oss på en bänk och åt.

På hotellet avnjöt vi en varm och lång dusch, sen var klockan läggdags och vi fick krypa upp i överslafarna på varsin sida av rummet. Sista natten kunde vi inte ens snacka med varandra liksom...

Jag var livrädd att jag skulle rulla överkanten på sängen så jag vågade inte somna ordenligt, och när klockan närmade sig halv 4 på natten var det dags för mig att hoppa på bussen till flygplatsen.

Jag och Serafia smög in på toaletten och sa hejdå, försökte hålla humöret uppe men allt bara sög.

Bussturen till flygplatsen var sämsta ever, dystert, mörkt och ensam utan Serafia, vi skrev dock till varandra hela bussturen. Seperationsångest!

Några timmar senare landade jag på Kastrup och resan var slut...